tuffast av alla

Vilken tur att jag hade Combo vid frukostbordet när jag vaknade. Hon lyssnar på mina helt logiska problem+lösning medan jag lyckas gör det till något helt ologiskt utan lösning. Doh.
Jag som är så himla tuff och självsäker...Fan, jag är också människa, jag blir nervös. Oerhört nervös. Jag vill ju bara vara bra direkt, hoppas att kunskapen infinner sig utan att jag så mycket som lyft ett lillfinger. Vilken fin låtsasvärld jag lever i då. Idag vaknade jag i den riktiga världen.


Gick på yoga ikväll och tänkte på precis allt (man ska inte tänka när man gör yoga). Hur som helst kom jag på att jag gärna vill förklara mig och visa att jag kan, prestera hela tiden. Tanken snurrade och medan jag knöt armen runt benet som i sin tur var vikt under min höft (?) så skrev jag ett mentalt avtal med mig själv om att försöka sluta med det. Det viktigaste är ju att jag vet att jag har försökt. Och det kommer förhoppningsvis skina igenom, om inte det syns vem jag är och vad jag vill, så får ni väl fråga =)