det var en gång en grön tant som kände sig grå..

Kan jag få köra den här delen av livet i fastforward bara? Snälla?
Stressen från allt eller absolut ingenting tar över ibland och då önskar jag att jag var någon helt annan. Fast egentligen vill jag ju bara vara jag, utan måsten eller oro. Men som Grannen säger: Man ska alltid vara lite till, göra lite mer.

Tänk vad mycket folk inte vet. Det leder till en tanke som jag tycker är läskig. Tänk vad folk inte berättar för dig. Hur ska man då kunna hjälpa till? Kan ju bara hoppas att de berättar för nån, även om den personen inte är du. Eller jag.
Glöm inte att en god gärning sällan går omärkt, jag lovar.