...jag log ändå

Ikväll fick jag påa en britney konsert, nej inte den riktiga...
Musikerna på skolan bjöd på show och dans! Hursomhelst så står jag där, en kameralampa tänds, den lyser rakt i mitt ansikte och jag ser ingenting. Det är min cue att börja prata. Jag har en hel publik bakom mig som väntar på Brittan och company fast ingen Britney syns till och så blir det tyst i lokalen..det enda som hörs är min röst där jag vänd från publiken pratar i kameran jag inte kan se.
Det kändes bra, jag mindes mitt lilla manus och jag tror och hoppas att det såg ganska så bra ut, nån påpekade att jag flörtade mycket med kameran och att han knappt vågade fortsätta titta. Haha!


Jag känner mig stark men i ett litet ögonblick idag kände jag hur lätt det där svaga smyger sig på. Men jag log ändå.
Jag vet att det kommer bli bra. Jag vet det. Det tar tid bara.