Det var dags nu.
Inte jättemycket men tillräckligt för att börja se ett ljus.
Jag vill trotsa mörkret och ibland,
kanske oväntat,
ser jag en liten solglimt bakom träden som lyser upp mitt ansikte.
Den första flingan föll och det känns som om den var för mig.
1 kommentar:
Det kanske var din flinga som hittade ner hit till oss. Mollie undrade nog vad vi hittat på för bus idag, när det kom vita tussar från himlen. Mollies allra första snö! Kram Mam
Skicka en kommentar