Jag ringde till Crazy igår och hon behövde inte mer än säga hej på precis det där sättet så var min dag räddad. Hon är långt bort men det kändes genast bättre av att bara höra hennes röst.
Jag är fortfarande trött från slutspurten på våra kurser, man slutar liksom fungera normalt.
Mitt i allt så ska jag börja klättra, över muren. Men jag står som fastfrusen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar